I utredningen kartlades boendeobjekt avsedda för specialgrupper som finansieras av ARA och deras lokaler och dimensionering. Frågeställningar var hur genomförda ARA-objekt inom specialgruppsprojekten har utfallit i fråga om lokalplaneringen, hur olika användargrupper inom de genomförda byggprojekten upplever att objekten
fungerar och vilka slutledningar som på basis av övannämda punkter kan göras ur lokalplaneringens synvinkel samt vilken effekt servicestrukturreformen har på specialgruppsobjektens lokallösningar.
Med tanke på utredningen genomfördes en enkät i syfte att samla in erfarenheter och synpunkter om ändamålsenligheten hos lokalerna i specialgruppernas boendeobjekt. Svar mottogs av 139 invånare och anhöriga, 158 serviceproducenter inklusive objektens personal, 10 fastighetsägare och 8 arkitekter. Dessutom analyserades lokalernas ändamålsenlighet utifrån planritningar och övrigt tekniskt material i fråga om 36 objekt. Av de objekt som grundade sig på enkäten och analysen av tekniskt material var 20 boendefastigheter för utvecklingsstörda, 10 boendefastigheter för äldre med nedsatt hälsa och 9 boendefastigheter för minnessjuka. Som en del av utredningen genomfördes också 26 telefonintervjuer inom fyra boendeobjekt och ett boendeobjekt besöktes.
Av dem som besvarade enkäten ansåg 79 % att bostadslokalerna var fungerande, motsvarande andel för de gemensamma utrymmena och de lokaler som används av de övriga invånarna var 73 %. Av serviceproducenterna ansåg 36 % att de övriga lokalerna i byggnaden, såsom personalens rum, var fungerande, medan 38 % ansåg att de inte är fungerande (medeltal 2,8 på skalan 1–5). Medeltalet för alla svar bland invånarna och deras anhöriga var 4,4 (1–5). Mest missnöje väckte bostädernas innetemperatur under olika årstider och nöjdast var respondenterna med att invånarna vid behov får vara i fred i lokalerna. De sämsta bedömningarna av de gemensamma utrymmenas ändamålsenlighet fick de gemensamma förrådsutrymmena och personalens rum. De bästa vitsorden gällde korridorernas bredd och de gemensamma utrymmenas tillgänglighet. Frågorna om byggnadens ändamålsenlighet fick höga vitsord.
På basis av planerna konstaterades många brister i objektens anpassningsbarhet. Till exempel var balkongerna i de gemensamma utrymmena oftast tillräckligt stora också för att invånare med nedsatt kondition kan föras ut på balkongen, men dörrbredderna mot gården och terrasserna uppvisade samma brister som balkongdörrarna.
Ramper var mycket vanliga i stället för att ingångarna skulle ha konstruerats på ett naturligt sätt med hjälp av att forma terrängen. I de analyserade objekten var bostadsrummen i regel fungerande och lämpligt stora. Toalett- och duschutrymmena var i regel rätt planerade, men delvis hade lokalerna ändrats så att möjligheten
till självständigt agerande eller utrymmet för assistans hade blivit sämre. Vissa problem identifierades med rullstolars och sängars rörlighet. Matsals- och uppehållsrummen var i huvudsak tillräckligt stora med beaktande av användningen av hjälpmedel. Många klädtvätts- och torkutrymmen var trånga och uppvisade andra brister. Förrådsutrymmena var i många objekt bristfälliga, vilket försvårar praktiska arrangemang och orsakar eventuella kostnader.
Avslutningsvis beaktas i utredningen de dåliga bedömningarna av personalens arbetslokaler som gavs i enkäten samt behovet av att garantera anpassningsbarheten som en metod för att svara på många olika framtida utmaningar.
Publikations faktum
Författare: Kalle Lamminmäki, Lasse Laitinen, Henrik Pekkala (Ramboll Management
Consulting Oy), Liisa Sievänen och Markku Sievänen (L&M Sievänen Oy)
Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet rapporter 2 | 2015. Lahtis 2015
ISBN 978-952-11-4541-4 (PDF)
ISSN 1797-5514 (online)
Språk: Finska