Målet med denna undersökningen var att identifiera typiska vägar till bostadslöshet för olika befolkningsgrupper: från vilken utgångspunkt blir man bostadslös, var bor man under bostadslösheten och hur ordnas boendet som till slut avbryter bostadslösheten.
I undersökningen kartlades genom postenkät boendet före, efter och under bostadslösheten, samt vilka livssituationer som ledde till bostadslöshet och vilka faktorer som ledde till att den upphörde. Enkäten riktades till helsingforsare som hade varit inskrivna i befolkningsdatasystemet utan stadigvarande bostad, men vilkas tillvaro utan fast bostad hade upphört. Enkätens svarsprocent blev låg (17 %), men fördelningen av svararna i förhållande till de flesta bakgrundsfaktorerna motsvarade rätt väl basgruppen, i synnerhet i förhållande till åldern. Av dem som svarade var orsaken till anteckningen VVA, utan stadigvarande bostad, hos 76,5 % bostadslösheten och svårigheten att få bostad, medan 23,5 % hade antecknat en annan orsak till VVA.
De vanligaste orsakerna till bostadslöshet är ändringar i livssituationen, till exempel skilsmässa och flyttning till annan ort samt det att hyresavtalen har upphört utan att själv vara orsak till det. I synnerhet hos ungdomar leder för höga boendekostnader och problemen med att lösgöra sig från barndomshemmet och bli självständig till bostadslöshet. En del har bakom sina livssituationer dessutom ekonomiska problem och arbetslöshet. De anligaste hindren för en ny bostad är bl.a. hög prisnivå, anteckningar om betalningsstörningar i kredituppgifterna
och hyresgarantierna. Största delen får för perioden logi hos vänner och släktingar. Endast en liten del förlitar sig till tjänster för bostadslösa. Erfarenheterna av att bo ute och i offentliga utrymmen, i bilar och på campingplatser är dock enligt enkäten rätt allmänna.
Med hjälp av klusteranalys typindelades de svarandes vägar till bostadslöshet och som ett resultat av detta upptäcktes 8 kluster, vägar som skiljde sig från varandra. Vägarna till bostadslöshet, som erhölls genom klusteranalysen, delades i 3 klasser: de friktionsbostadslösa, för vilka bostadslösheten löstes när personen hittade en lämplig hyres- eller ägarbostad efter en period hos släktingar och vänner (40 %); de missgynnade, ofta långtidsbostadslösa, som var tvungna att ty sig till tjänster för bostadslösa för att frigöra sig från bostadslösheten (19 %); samt gruppen mellan de två tidigare, som hade osäkrare vägar till bostadslöshet (41 %). Hos ungdomarna låg tyngdpunkten klart i de bättre klustren. Av ungdomarna hörde hälften till de friktionsbostadslösa, 41 % till dem som hade osäkrare vägar till bostadslöshet och endast 7 % till de mest missgynnade bostadslösas klustren.
Enligt en statistisk analys ökade sannolikheten att höra till de svagaste klustren, där man hade varit tvungen att ty sig till tjänster för bostadslösa, av låga månadsinkomster, under 1500 euro och i synnerhet under 500 euro. Hos personer under 30 år minskade sannolikheten. Även manligt kön ökade i viss mån sannolikheten för de svagaste vägarna. Sannolikheten ökades också av avbrutna studier och en närståendes död och i viss mån även mentala problem. Även anteckningar i kredituppgifterna och hyresskulder samt det att personen på grund av levnadsvanorna e.d. inte alls hade sökt bostad, ökade sannolikheten. De som ansåg sin VVA-anteckning vara ett kontinuum av problem som ackumulerats sedan barndomen, hade en större sannolikhet att höra till dem som hörde till de svagaste vägarnas kluster.
Faktum
Författare: Eeva Kostiainen och Seppo Laakso (Kaupunkitutkimus TA Oy)
Publikationens titel på finska: Helsinkiläisten asunnottomuuspolut
Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet rapporter 1 | 2015. Lahtis 2015.
ISBN 978-952-11-4424-0 (PDF)
ISSN 1797-5514 (online)