ARAs bostadspolitiska linjedragningar inför nästa regeringsprogram

Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA) anser att det är viktigt att beakta följande synpunkter när regeringsprogrammet utarbetas våren 2011.

1) Ökning av produktionen av hyresbostäder till rimligt pris

– Begränsningarna i och stödhelheten för normal produktion av hyresbostäder till rimligt pris bör utformas så att det skapas mer intresse än idag för produktion av hyresbostäder särskilt i Helsingforsregionen, men även i andra tillväxtcentra. Författningarna som gäller allmännyttighet bör som minst förändras på det sätt som arbetsgruppen för allmännyttighet föreslår, samtidigt som villkoren för räntestödlån bör förbättras och begränsningstiderna för dessa förkortas.

– Investeringsbidragen för särskilda grupper bör bevaras åtminstone på nuvarande nivå (110 milj. euro) för att det ska vara möjligt att bemöta de utmaningar som ställs av en åldrande befolkning och fortsätta avvecklingen av dyr institutionsvård, för att genomföra boendeprogrammet för utvecklingsstörda samt för att understödja fortsatta åtgärder i anslutning till programmet för minskning av långtidsbostadslöshet. Redan på nuvarande bemyndigandenivå finns det nästan två gånger fler projektansökningar än vad bidragsutrymmet medger.

– Avsiktsförklaringarna mellan staten och kommunerna i Helsingforsregionen bör fortsätta att gälla och användning av sådana bör utsträckas till andra tillväxtcentra. Erhållande av bidrag för kommunalteknik och startbidrag bör på ett kraftigare sätt än tidigare anknytas till fullföljandet av avtal samt göra det möjligt att använda bidrag för kommunalteknik vid byggande av kompletterings- och förändringsområden. Kommuner bör uppmuntras eller åläggas att upprätta planer för tillräcklig tomtförsörjning samt för produktion av hyresbostäder till rimligt pris och annan bostadsproduktion.

2) Effektivisering av boendeutvecklingsverksamheten

– ARA bör få disponera över ett utvecklingsanslag på åtminstone nuvarande nivå (700 000 euro/år) för att det redan inom innevarande regeringsperiod påbörjade och på verkets författningsenliga uppgifter baserade utvecklingsarbetet för boendet kan fortsätta. ARA:s roll i koordinationen och implementeringen i frågor som rör forsknings- och utvecklingsprojekt när det gäller boendet bör förstärkas.

– Staten bör förstärka sin roll när det gäller att främja provbyggande genom att utveckla till räntestödet kopplade bidrag till investeringar för provbyggande i samband med ARA-objekt.

– För att främja energieffektivitet bör man använda sig av startbidrag till projekt som genomförs på passiv eller nollenerginivå.

– Boenderådgivning bör konsolideras genom lag och genom att tillräckliga resurser anvisas för den. I nuläget finns det uppskattningsvis cirka 200 boenderådgivare vars verksamhet har befunnits vara nyttig såväl för hyresgäster och hyresvärdar som för kommunernas social- och boendeväsenden. Kostnadsberäkningar och -kalkyler om kostnaderna för samhället som orsakas av bostadslöshet och annan motsvarande utslagning talar för en fortsättning och utvidgning av boenderådgivningsverksamheten.

3) Hejdande av bostadsområdens segregering

– Segregeringen av bostadsområden och byggnader till dåliga och goda sådana bör bekämpas på ett målmedvetet sätt, samtidigt som valet av hyresgäster till ARA-bostäder inte bör ändras på ett sätt som ökar segregationen.

– Arbetet med att utveckla boendet i områden med ett minskande antal boende samt säkrandet av och riskhanteringen i anslutning till statens aravalånefordringar bör fortsätta på basis av den s.k. AKKU-arbetsgruppens förslag. Dessutom bör kommunernas bostadsstrategiska planering och förnyelsen av bostadsbeståndet främjas i samarbete med Kommunförbundet.

4) Arbetsfördelningen mellan kommunerna och staten samt förenkling av bidragssystemen

– Kommunernas och statens roll i genomförande, övervakning och styrning i anslutning till ARA-bostäder och i olika slags bidrag bör preciseras.

– Samarbetet mellan kommuner i fullgörandet av deras uppgifter inom bostadsväsendet bör förstärkas.

– Förenkling av systemen för reparations- och energiunderstöd bör utredas i syfte att också öka den långsiktiga användningen av centrala stödformer. Reparationsbidrag och energiunderstöd har stor betydelse bl.a. för investeringar som förbättrar energieffektivitet samt för byggande och reparationer av hissar. Det finns skäl att också i fortsättningen använda bidrag för detta syfte. Avveckling av systemet för bidrag för sanitära olägenheter i dess nuvarande form och ersättande av det med ett annat system bör utredas. Det nuvarande systemet för sanitära olägenheter är inte ett effektivt sätt att hjälpa hushåll som har fått problem.

5) Ställningen för Statens bostadsfond (SBF)

– Statens bostadsfond som står utanför statsbudgeten bör finnas kvar. Konjunkturväxlingarna i ekonomin avspeglas kraftigare i bostadsinvesteringar än i övriga delar av ekonomin. I detta avseende bör stödpolitiken när det gäller byggandet av bostäder fungera på ett flexibelt sätt också i fortsättningen. Stimulansåtgärderna som huvudsakligen genomfördes utanför statsbudgeten fungerade på ett snabbt och effektivt sätt under 2009–2010 och förhindrade ett sammanbrott i bostadsbyggandet.

Publicerad 7.4.2011 kl. 13.00, uppdaterad 18.2.2013 kl. 15.02