Under efterkrigstiden levde finländarna under ytterst knappa förhållanden och samhället återuppbyggdes. Man skulle hitta nya hem åt 400 000 karelare i ett Finland som hade krympt efter kriget.
Får att råda bot på statens bostadsbehov startades arava-systemet i slutet av år 1940: staten gav kapital i huvudsak för byggande av aravahus. I början byggdes framför allt småhus – tusentals landet runt. Det statsstödda byggandet styrdes av Aras föregångare, Bostadsstyrelsen.
I övergången mellan 50- och 60-talet flyttade tusentals människor från landet in till städerna för att få arbete – en del for ända till Sverige. Boendenivån i städerna var anspråkslös och behovet av bostäder var enormt.
Stort kliv från spisrum till höghus
Den väldiga satsningen på 1960–70 -talen resulterade i ca 600 000 nya bostäder på cirka tio år. Det är ca 25 % av hela vårt nutida bostadsbestånd. Staten var via aravasystemet starkt representerad i byggnationen via. Exempelvis år 1974 färdigställdes 74 000 bostäder av vilka hälften var aravabostäder, medan det år 2006 byggdes totalt endast 32 000 bostäder.
Ur de boendes synvinkel innebar de dåtida nya hemmen ett stort steg mot bättre bostäder bort från spisrummen och in i moderna höghus.
Staten fortsatte att stöda byggnadsverksamheten genom hela 1980-talet. Penningmarknaden frigjordes i slutet av 1980-talet och bostadspriserna steg i höjden.
Ur depressionens grepp genom byggande
År 1993 upphörde Bostadsstyrelsen och Statens bostadsfond (Ara) tog över traditionen att bygga aravabostäder.
Depressionen i början av 1990-talet ruskade grundligt om Finland. Finska staten befann sig i en mycket prekär situation under depressionsåren. Under denhär tiden utvecklades värdepapperiseringen. Detta innebar att man genom att "sälja" aravalån till placerare kunde hålla "hjulen rullande". Det byggdes under den tiden ett stort antal bostäder på goda platser.
Under de värsta depressionsåren var ungefär ¾ av byggnationen ara-produktion. Inom reparationsbyggandet var det förstadsprojektet som gav sysselsättning under depressionsåren. Så var Ara med och drog upp Finland ur depressionens elände.
Under åren efter depressionen fortsatte byggnationen i jämnare takt. Byggandet av ara-bostäder sjönk först till 30 % och sedan till 10 %. Numera finns det inte lika stort behov av samhällets medverkan i bostadsproduktionen som under tidigare år. Utmaningarna har emellertid inte sinat.
Behovet av nya bostäder är stort i tillväxtcentra, grupper med särskilda behov och åldringar har växande behov. Det befintliga bostadsbeståndet som håller på att bli föråldrat är ett utmanande arbetsfält.
Framåt med nya utmaningar
Särskilt i huvudstadsregionen är det skriande brist på bostäder med skälig hyra. Detta anses redan vara ett hot mot Finlands ekonomiska tillväxt.
Då befolkningen under de kommande åren åldras i allt snabbare takt innebär det att det finns ett stort behov av nya servicebostäder av olika slag. Dessutom krävs åtgärder för att förbättra bostäders hinderlöshet så att de äldre kan bo kvar i sin egen bostad så länge som möjligt Ett bra exempel på detta är det riksomfattande hissprogrammet.
Också för andra specialgrupper behövs bostäder, man håller t.ex. på att slopa anstaltsboendet för utvecklingsstörda och målet är att de ska bo självständigt. Ara är med i dessa projekt.
Ett krävande arbetsfält är också det allt äldre bostadsbeståndet. Ara-bostadsbeståndet omfattar cirka 400 000 bostäder, av vilka största delen är så gamla att de börjar kräva grundreparationer. Samtidigt har energibestämmelserna för byggnaderna skärpts. Ara-produktion har med framgång använts som underlag för att utveckla energieffektiv sanering. Ett exempel är Finlands första nollenergihöghus i Kuopio och Träskända.